Therése

Hela vägen hem från lillans förksola har jag bara gråtit, grannen kom över o prata o jag tokgrät, stått o diska o plocka i köket o gråtit, helt galet.. Fast det har vart en galen morgon, o natt.. Kunde inte sova inatt, bara legat i  min dvala o bett en stilla bön om o få sova typ. Jag sover i omgångar typ, fast det blir mer på morgonsidan..Morgonen börja bra som alltid, sen barka det åt skogen, lillan har inte nå bra morgonhumör alls, o kläderna e dilemmat..Idag skulle hon ha sina "knäbyxor" nerdragna som vanliga byxor, jag försökte förklara att det inte va såna byxor o lillan blir vansinnig typ..Sen va vi igång, men hon blev lugn till frukost, vi gjorde matsäck för hennes förskola ska ha utedag idag, men sen bev det fel igen.. Lillan kom nerdundrande för trappen, lyckligtvis hoppas jag det gick bra för jag fick inte titta på hennes tänder, som hon även slog i igår kväll i lekparken..Sen skulle jag borsta hennes hår o då illskrek hon, fick utbrott och bara grät efter pappa..Jag försökte trösta men neej, så hon sprang in i sin säng o grät o grina efter papppa lite till.. Jag lät henne vara.. Jag försöker o trösta o se till att hon inte gör illa sig under sina utbrott, men hon måste få vara arg o ledsen också, det e ju inte så farligt egentligen..Även om det svider i mammahjärtat över att man inte kan trösta eller veta vad som e fel.. Fick iaf på lillan kläder, hade tvättat hennes "delfintröja" som hon fick på kolmåren så då va det lugnt, osså sa jag att vi skulle ta vägen vid ett område här där vi brukar se lastbil o traktor, lillans favoriter. Sen va det lugnt o vi prata o hade det mysigt. När jag sen skulle gå från förskolan så vill eEmelie att jag skulle stanna, o att hon vill med hem..O tokgrät.. O jag börja gråta, kunde bara inte stoppa det, hatar att se lillan sådär förtvivlad, usch..
Å jag skulle så gärna vilja ta med henne hem igen, men det e ju inygen lösning, o dessutom, när jag inte fixar att göra så mycket nu. Jag bara önskar att bebis ville komma ut snart så jag kan få slippa känna mig som en flodhästsom knappt kommer fram, o jag vill kunna åka rutschkanan me lillan, kunna bära henne när hon vill o krama hur som helst, samtidigt så vill jag att bebis stannar ett tag till så vi får rå om våran prinsessa alldeles själva.
Fröken på förskola sa att antagligen e det så att lillan ju känner att det e förändring på gång också, o det stämmer ju..Å då kan jag inte låta bli att undra hur det blirsen, hur ska jag/vi kunna ge båda tid, ge den tid som båda behöver, jag hoppas verkligen vi kan..
Jag ringde Älskling iaf när jag gick hem, tack o lov för han o att han förstår och kan säga till mig de saker jag egentligen vet. Lillan har det ju bra, o jag vet ju att just nu så har hon det såå himla roligt me sina kompisar på förskolan, me picknik o kovgrillning (snart) o bus o lek..Men jaa, det e ju en massa som far runt i skallen iaf, o jag kan inte låta bli att känna mig som jordens sämsta..Men jag försöker tänka på att jag faktiskt ger Emelie allt jag bara kan för att hon ska känna sig trygg, älskad och som den bästa lilla unge som finns!

Såå jaa, det e egentligen inget särskilt kanske som hänt, ändå sitter jag me tårar som forsar konstant..Men lär ju sluta snart.

lär ju iaf avsluta me o tala om att A o I igår fick en såå söt liten pojke som ska heta David =) Stort Grattis!!!!