Therése

Jaa, nu har vi en prinsessa o en ängel här hemma, kan man begära mer, tror inte det va?? Jag e så lycklig över att ha två fina, friska barn här hemma, försöker samtidigt vänja mig vid det faktum att man nu är tvåbarnsförälder..*wow*

Det var alltså en Linnéa Therése som fanns i magen som äntligen kommit till oss. Hon föddes 28:e juni, klockan 17:36. Vägde 2374 g och var 51 cm lång, hon var liite mindre än Emelie var när hon föddes..

Å jag kan säga så här, att jag e himla glad att vi fick en igångsättning beviljad för vi hade inte haft en suck att hinna in till sjukhuset, linnéa hade galet bråttom hihi..

Vi åkte in till sjukhuset till en 20 i 9, fick vänta, komma in på rum vid 9, ctg i 20 minuter, behövdes inte mer för det såg så bra ut, undersökning. Var tydligen öppen 1.5 cm o bebis fixerad, bm gjorde hinnsvepning samtidigt, inte för jag fattar va det e men men.. Blev bestämt att de skulle ta hål på hinnorna iaf.  Fanns inga rum lediga på förlossningen så vi fick gå iväg en sväng o komma tillbaka till 12. Sagt o gjort, gick o tog en fika i boulogern.
Tillbaka på förlsossningen sen fick jag byta om till den ursexiga nattskjortan och en bautablöja..(som jag definitivt hade kunnat vara utan..)
Vid ett undersöker bm mig igen o jag e nu öppen 3 cm (?),inte för jag vet när det hände då men men.. och de tar hål på hinnorna, men inget fostervatten kommer, men det va ingen fara.

Jag o Matte löser sedan korsord och väntar..o väntar..Känner att nå händer, kikar på ctg o konstaterar att "hihi, jag har värkar!" Helt sjukt, men känns på typ samma sätt som jag haft hemma, då jag inte kunnat känna om det e bebis som rör sig eller sammandragningar.. Sköterskan kommer in o frågar om jag känner dem, har 4 värkar på typ 10 minuter.  men de e inget som stör, bara häftigt o veta att det e värkar tycker jag..
Vid halv 4 kommer narkosläkaren o sätter EDA på mig, o  han håller på en evighet..herregud, vet inte va han syssla me, ont som satan gjorde det iaf,han sa att det va så trångt så..
Värkarna lade sig under tiden som han satte EDAn, och vid 17 är det matdags. Äter lite, känner att värkarna börjar komma tillbaka o passar på att kissa en sista gång. Värkarna är fortfarande inte så farliga, tänker att det e lång tid kvar..Hmm, eller inte, plötsligt känner jag bara hur det trycker på neråt, förklarar för bm, men neej då..hon kommer tillbaka om 10-15 minuter så ska hon undersöka mig..hon sak gå o plocka ihop lite grejer..Tjena!! Matte får ringa på klockan för jag konstaterar självatt bebis kommer nu, in kommer bm, o jaa..För andra gången så har bm inte trott på mig (var ju samma sak när emmis föddes..) o den här gången så hann hon inte ens få upp fotstöden, utan stan de försökte hon få upp samtidigt som jag låg o krysta.. vikken grej.. Men jaa, 6 minuters krystvärkar o sen va lillan ute!

Å nu e minstingen vaken, så jag uppdaterar senare med nästa äventyr som började nästan på en gång juh..

Lillan sov fortfarande..

När moderkakan skulle ut så va det lite bökigt, bm sa jag skulle krysta o greja o hon bände o dona, men neej..Efter att ha prövat lustgas så släppte den efter ett tag, och det börja tydligen tokblöda..O det blödde o blödde, o bm frösökte stoppa blödningen m en neej, samtidigt så hade ju hon inte fått fast fotstöden till förlossningen så hon ropa in nån som fick komma in o hjälpa mig andas och nån som höll i benet o fotstödet, o hon kom fram till att en bit av moderkakan satt fast..O jag såg efter en liten stund hur bm fick en mer o mer panikartad blick o börja ropa in fler folk, bad matte att gå ut..jag låg där, o det kändes som taget ur en jäkla film, det va helt sjukt och svårt att greppa,,men de fick inte stopp på blödningen o när kjag läser i min journal står det typ att blodet forsa..Å jag va heelt helt säker på att "nu dör jag" "det var det här", jag va så säker, o man ligger där, folk kommer inspringande, matte med bebis som man hör skrika så himla nära men ändå så långt bort. Minns att jag börja må illa o folk kom me en annan säng jag skulle över till, sen fick jag nån chockbyxa på mig, de sprang genom korridoren o ner till operation, där fick jag nålar och sen god natt..Vakna upp med lätt illamående, o nån som förklaar va som hänt lite kortfattat.. Hade förlorat 3 liter blod, och blivit opererad, men fått nytt blod iaf och de kunde stoppa blödningen..Snacka om att man e ganska ödmjuk vid såna tillfällen och jag är, om ännu mer än tidigare så himla tacksam för att jag ens överlevde! Hade lika gärna kunnat gått åt skogen om de inte fåttt stopp på blödningen..

Jag har inte det bästa järnvärdet nu, men har fått dropp me järn två gånger nu, o ska tillbaka imorgon för en till dos ev.

Som tur e är jag faktiskt gift med en helt underbar människa, han har vart iäg me emelie hela dagarna så att jag o Linnéa bara kunnat ta saker i vår (min) takt, o han har lagat mat o grejat..Nu börjar vi kasnke kunna få till nån liten vardag bara jag blir piggare.

Men måste säga att den lilla ungen som gett mig sån foglossning, alla kilon, alla krämpor o tröttheten o gråtstundrerna, hon e verkligen värd allt det!! Vikken lycka det e att få snosa på hennes lilla fjuniga huve och ha storasyster Emelie bredvid sig!! Åsså en underbar make till på köpet, man kan inte önska sig mer! Det e helt sjukt hur man kan lýckas få till det..

Å just ja, kikade vad linnéa betyder, det e ju främst efter carl von linné, och blomman, en det betyder även ,,underbar! Å det kan jag lova att hon är den lilla grodan!