Lillan med humöret =)
Hmm, jaa, har märkt att på den sista tiden så har våran underbara lilla unge totalt tappat bort sitt humör vissa stunder av dagen.. Hon kan vara jordens lilla solstråle tills något inte är eller blir som hon vill..Idag har det varit två såna incidenter..
Det första var på förmddagen när vi var ute, lillan åkte omkring på sin sparkbil och var bara tvungen att åka bort mot vägen..Det är inte första gången lillan o jag e oense om vägen, för förra veckan var det precis samma sak på samma ställe.. Jag försöker förklara, ställa mig i vägen och inget hjälper, så det va bara o ta bilen o lillan o traska hemåt, o lillan va såå himla aarg så det va inte klokt.. Sluta m att hon satte sig mot garageväggen o bar agrina o skrek.. Fick tyst på henne iaf när vi kom in o matte tog henne i famnen.."Lälla" på det o så somna hon..
Nu ikväll var det dags för andra dusten..Nu här innan nattningen blev hon helt rasande hysterisk och bara skrek o grina när jag skulle ta av henne kläderna och ta på ny blöja.. Kan ju avslöja att jag gick med på att göra hälften..Hon skulle inte ta av några kläder egentligen så resultet e att hon ligger i nybytt blöja, iaf utan byxor, men med t-shirt och sin lite tjockare tröja på..*suck* hon blir helt galen ibland.. Fast jag tycker ändå det e viktigt att man kompromissar lite när det väl går..
Men jag funderar på hur man bär sig åt.. Vad gör man åt de här vredesutbrotten?? Ska man bara vänta ut dem, för att förklara elle rens säga nå det e liksom lite lönslöst just under utbrottet..Förklara brukar jag ta lite senare när det hela lugnat ner sig..
Jag brukar försöka att krama om henne o säga att det är helt okey att vara arg och ledsen o blablabla, men hmm, det e knappast så att hon godtar det,,helst vill hon springa iväg o bara lägga sig nånstans på golvet o skrika o gråta..
Men emellan utbrotten e hon hur glad o go som helst så det finns inte =) hihi
Å jag måste erkänna att ibland när hon får utbrott så brukar jag inte kunna hålla mig för skratt, men jag brukar faktiskt i 98% hålla mig lugn för att försöka lugna henne..men men..
Å saken e ju den att hon verkligen försöker testa en nu, saker hon hela tiden vetat om att man bara inte gör, som att sitta på bordet (??), det verkar helt plötsligt vara något som man bara måste göra nu..
Iaf så vaknade lillan til ljust precis, kokhet så hon e svettig i håret, försökte lirka av henne tröjan..ICKE!! Å till saken hör ju att hon inte ens brukar sov amed täcke,,utan enbart i en bölöja.. haha, e det kanske et smakprov på vad som komma skall i tonåren sen kanske..
Det första var på förmddagen när vi var ute, lillan åkte omkring på sin sparkbil och var bara tvungen att åka bort mot vägen..Det är inte första gången lillan o jag e oense om vägen, för förra veckan var det precis samma sak på samma ställe.. Jag försöker förklara, ställa mig i vägen och inget hjälper, så det va bara o ta bilen o lillan o traska hemåt, o lillan va såå himla aarg så det va inte klokt.. Sluta m att hon satte sig mot garageväggen o bar agrina o skrek.. Fick tyst på henne iaf när vi kom in o matte tog henne i famnen.."Lälla" på det o så somna hon..
Nu ikväll var det dags för andra dusten..Nu här innan nattningen blev hon helt rasande hysterisk och bara skrek o grina när jag skulle ta av henne kläderna och ta på ny blöja.. Kan ju avslöja att jag gick med på att göra hälften..Hon skulle inte ta av några kläder egentligen så resultet e att hon ligger i nybytt blöja, iaf utan byxor, men med t-shirt och sin lite tjockare tröja på..*suck* hon blir helt galen ibland.. Fast jag tycker ändå det e viktigt att man kompromissar lite när det väl går..
Men jag funderar på hur man bär sig åt.. Vad gör man åt de här vredesutbrotten?? Ska man bara vänta ut dem, för att förklara elle rens säga nå det e liksom lite lönslöst just under utbrottet..Förklara brukar jag ta lite senare när det hela lugnat ner sig..
Jag brukar försöka att krama om henne o säga att det är helt okey att vara arg och ledsen o blablabla, men hmm, det e knappast så att hon godtar det,,helst vill hon springa iväg o bara lägga sig nånstans på golvet o skrika o gråta..
Men emellan utbrotten e hon hur glad o go som helst så det finns inte =) hihi
Å jag måste erkänna att ibland när hon får utbrott så brukar jag inte kunna hålla mig för skratt, men jag brukar faktiskt i 98% hålla mig lugn för att försöka lugna henne..men men..
Å saken e ju den att hon verkligen försöker testa en nu, saker hon hela tiden vetat om att man bara inte gör, som att sitta på bordet (??), det verkar helt plötsligt vara något som man bara måste göra nu..
Iaf så vaknade lillan til ljust precis, kokhet så hon e svettig i håret, försökte lirka av henne tröjan..ICKE!! Å till saken hör ju att hon inte ens brukar sov amed täcke,,utan enbart i en bölöja.. haha, e det kanske et smakprov på vad som komma skall i tonåren sen kanske..
Kommentarer
Trackback
