Therése

Våran efterlängtade och väntade lill* finns inte längre =( Allt är över, och som bortblåst. Måste ju ta bort min graviditet på familjeliv, men klarar inte av att helt sudda ut den, jag vill minnas ändå, och tar jag bort denna graviditet helt så skulle det vara som att den lill* aldrig existerat för oss, och det vill jag inte.. Så nu spar jag den här, och i mitt hjärta..

Uträkning utgår från dagens datum: Tors 12 mar 2009.
Din graviditet startade Sön 14 dec 2008.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Sön 28 dec 2008 (ägglossningen).
 Du är på dag 89 av 280. (31,8%).
Du är i vecka 13.
Du har gått 12 fulla veckor och 4 fulla dagar (v12+4).
Du är i 3:e kalendermånaden.
Du är i 4:e graviditetsmånaden (lunarmånaden). [Läs mer här]
Du är i trimester ett.
Beräknat förlossningsdatum Lör 19 sep 2009
Du har 191 dagar kvar till beräknad förlossning.

E så svårt att förstå just nu, och ändå försöker jag tänka att allt har en mening. Har under hela grav. känt att något var fel, men inte vetat vad, utan har bara jämfört med hur jag kände när jag var gravid med Emelie. Jag har inte riktigt kunna känna mig glad eller så ens den här gången, menjag har ju längtat och väntat ändå och jag har ju haft graviditetssymtomen så tänkt att det bara e jag som nojjar.

Iaf beställde jag tid för privat ul för en tid sen eftersom jag kände att jag var tvungen att ta reda på så att den lill* mådde bra så att man bara kunde andas ut sen, och den var det dags för i tidags klockan 9.50 och jag föröskte förbereda mig på att det kasnke syndes nån liten defekt eller så. Jag hade som lite sammandragningar eller hur jag ska förklara det i förra veckan och i söndags fick jag lite blodblandad flytning, som i måndags ökade lite o blev blod och ännu mer blod i tisdags. Ringde sjukvårdsrådgivningen som sa att det inte var någon fara, pratade med bm i måndags också, o hon sa också att det inte var någon fara..Det var en tjej i veckan som ringde o sa att hon blöder så..Jaja..Blev lite lugnare iaf, det var alltså bara jag som var nojig..

Tisdags morgon kom vi iaf till ul:et, läkaren gjorde ett vanligt ul och sa att jag måste ha gått kortare tid för han kunde inte se någon aktivitet, jag bet ihop och tog mod till mig och gjorde ett vul..Läkaren tittade lite, bad mig klä på mig och gick och satte sig vid skrivbordet och började skriva lite pådatorn medan jag klädde på mig..Jag gick och satte mig bredvid Mathias och läkaren sa sedan att fostret tyvärr dött..i v.7 =( Jag har så svårt att förstå det..Får inte in det..

Visst hade grav.symtomen gått över, vissa av dem, inget illamående, inte längre åksjuk, inte ständigt hungrig, gick ner i vikt igen, men inte alla kg:n, men samtidigt så har jag ju känt mig grav, jag hade ju grav.mage(även om den kanske inte växt nå).. jag var fortfarande mer hungrig än normalt, käönslig för lukter, och jaa, lite så..Hur kan jag känt mig gravid om jag inte ens varit det??

Iallafall så fick jag tid nästan på en gång för att åka upp på sjukhuset för skrapning eller ev. tabletter. Vi hann åka hem med Lillan till Micke så att hon skulle kunna vara där under tiden, och Emelie grät och grät, hon ville vara med mamma och pappa juh..Men jaa, så iväg till sjukhuset då, hade tid 11.30. Kom dit, fick träffa en läkare som berättade att ett nytt ul skulle göras, jag sa att jag tycker det är jobbigt och om det var nödvändigt, men jaa, två läkare måste se så att bebis var död, men kom en kvinnlig läkare istället som undersökte så jaa, o vad ska jag göra? Jag kunde bli sjuk annars..Fick tre cytotec att lägga under tungan och 4 st att ta med hem, två skulle tas var tredje timme..
Åkte hem, och vid två så började det komma blod. tog de andra tabletterna vid tre och blodet kom mer och mer, när jag sedan hade tagit de två sista vid sex så var det som att blodet aldrig slutade forsa.  Så fort jag gick upp från toan så var det bara att sätta sig igen, höll på att förblöda kändes det som.. Efter ett tag gav jag upp, kände att ddet inte var nån mening med toan så jag satte mig i duschen och vart kvar där ett bra tag. När jag trodde att det slutat så forsade det bra apå nytt igen. satt mig ner för jag höll på o svimma, orkade inte stå..Lyckades efter ett tag kravla mig ut och in till sängen, då ringde matte rådgivningen. Vi skulle in på akuten..

Åsa (mattes mamma) ko hi för att passa lillan, och vi iväg..Jag skulle få nåt som stoppade blödningen men neej då..Fick syrgas iaf, för jag blev liggande inne på toaletten, jag var tvungen att gå men insåg efter en stund att det inte skulle funka även om matte var med, men han hämtade sköterskor och de hjälpte mig in på ett rum iaf där jag fick syrgasen. Den hjälpte en liten stund och sen vart jag dålig igen..*suck* vilket helvete allt kändes som när jag låg där, jag trodde inte jag skulle överleva ett tag.. åsså när man redan är helt förstörd över den lill* så ska man behöva bli liggandes också..

Efter nån timme kom nån jourläkare och skulle göra ul för att se hur det såg ut...Fick masa mig till gyn.stol igen, och hon var tvungen att hjälpa till at ta ut en bit av moderkakan, inte vet jag om den hade fastnat på något sätt, men faan va ont det gjorde..sedan fick jag veta at jag skulel bli kavr över natten. athias åkte hem till Lillan ochja upp på ett rum..mer tabletter för att blöda mer, men neej. Ny undersökning morgonen efter, för att se hur det såg ut..Inte allt blod var ute, de pratade om att fosterhinnan (?) var 15 mm på tjockaste stället och det skulle väl vara en bra sak..Men det finns blod kvar som de hoppas på ska försvinna av sig själv, så jag fick komma hem igår och ska åka in igen om jag blir dålig, börjar blöda som tidigare eller får feber, annars ska jag till sjjukhuset igen på måndag där de ska se om blodet kommit ut eller om jag måste skrapas =(  Hatar att behöva vänta och inte veta.. men det känns som att det värsta är över iaf, det finns ingen liten längre, det finns ingen babymage som påminner om det och nu gäller det bara att komma över att vi inte kommer att få en liten i september =(

Funderar på om jag inte hade gått så lång tid som jag trott ändå.. Jag ska egentligen va i v.12+? nu om man räknar från sista mens första dag. det va den 14.e december,, men det e även så att den 13:e december testade jag mig o då va jag inte gravid så kanske e så att jag blev gravid senare o bäbis dog ganska nyligen..Visserligen helt oväsentligt men jag kan inte sluta fundera..

Känns jobbigt och tungt nu, vi hade ju planerat det här och sett fram emot det =(

Ville bara skriva lite..Tur man har underbar sambo som vart med hela dagen iallafall .o att vi har en underbar liten dotter, annars hade jag nog bara legat i sämngen nu o gråtit tror jag.. Men jag försöker u tänka att det var bäst nu, tänk om det hänt senare i grav. eller om jag väntat till riktiga ul den 20:e april, tänk om jag fått veta först då? Fast säkert hade ju kroppen stött ut bäbis till dess..

Å jag e ju så besviken på min kropp också,, varför kunde den inte stöta ut den lill* av sig själv, då hade vi sluppit tro så länge..Å nu har jag ju alltså gått med en död bebis i magen i typ 5 veckor =( stackaren... o det gör ont i hjärtat..Vi kommer egentligen alltid ha ett barn mer än vad vi har..

Neej, tack o lov för att Mathias och Emelie är mitt liv!!! men just nu känns det som att det inte blir nå ytterliggare försök, men vi får se, samtidigt var vi ju så inställda på en liten till, o hade längtat efter en ny liten här i huset..

Men nu vet ni..Våran längtan är över..