Tänk att det inte tar slut =(
jaa, var ju upp på sjukhuset igår för att ta reda på om allt var ute efter hela episoden..Jag var ju lite orolig och nervös innan men tänkte ändå att det borde ju inte vara någon fara..Herregud, man ska ju inte noja i onödan, men jaa..
Läkaren berätta att allt inte e ute och alternativet är alltså skrapning eller att vänta några veckor för att se om kroppen själv stöter ut det sista.. så där sitter man rätt opp o ner och ska ta beslut på en gång.
Men jag kände ändå att jag vill bara få ett slut p det här nu, gå vidare, så jag valde skrapning,,Hoppas jag inte behöver ångra mig, men har suttit o läst på lite och det ska ju va lugnt ändå, borde inte vara någon fara..
Gissa om jag var nöjd över att Mathias var med iaf, det e såå jobbigt att vara på sjukhus tycker jag efter att lillebror låg där förr, o inte känns det bättre efter senaste veckan. Men Mathias är mitt stora stöd, håller jag han i handen så e det fasen inget som kan skrämma en =) Min alldeles egna nallebjörn! Kändes lite lättare av att veta iaf att han var med och gjorde mig lugnare. Han har den inverkan på mig av nån anledning, så har det alltid varit, och det e faktiskt skönt det å =)
Så på fredag klockan no ska jag vara på sjukhuset, och ska väl komma hem på eftermiddagen nångång.. Kul..
Har haft terapibakning här hemma idag iaf! Bakade bullar och hallongrottor, så nu har jag rensat huvet lite igen. Bakning och promenader e det som gör susen när man behöver tänka, eller inte tänka..
Iallafall så känns det som att jag rest mig någorlunda ur allt nu *suck* Det känns helt ofattbart men jaa...Vi kämpar nog vidare iallafall vi =) Man måste ju träna som Matte uttrycker det hihi
Det konstiga, som jag tänkt på, e hur jag aldrig någonsin hittar den där lagom balansen.. I allt jag gör e det allt eller inget, likaså med mina känslor, det e allt eller inget.. Läser jag för någon dag sen vad jag själv skrivit så var jag verkligen nere på botten, totalt, o trodde jag aldrig skulle klamra mig upp igen, o läser jag nu så känns det som att bitar sakta men säkert börjar falla på plats igen..Skönt, men jaa.. Det e väl bara konstatera, det e jag i ett nötskal det..
Läkaren berätta att allt inte e ute och alternativet är alltså skrapning eller att vänta några veckor för att se om kroppen själv stöter ut det sista.. så där sitter man rätt opp o ner och ska ta beslut på en gång.
Men jag kände ändå att jag vill bara få ett slut p det här nu, gå vidare, så jag valde skrapning,,Hoppas jag inte behöver ångra mig, men har suttit o läst på lite och det ska ju va lugnt ändå, borde inte vara någon fara..
Gissa om jag var nöjd över att Mathias var med iaf, det e såå jobbigt att vara på sjukhus tycker jag efter att lillebror låg där förr, o inte känns det bättre efter senaste veckan. Men Mathias är mitt stora stöd, håller jag han i handen så e det fasen inget som kan skrämma en =) Min alldeles egna nallebjörn! Kändes lite lättare av att veta iaf att han var med och gjorde mig lugnare. Han har den inverkan på mig av nån anledning, så har det alltid varit, och det e faktiskt skönt det å =)
Så på fredag klockan no ska jag vara på sjukhuset, och ska väl komma hem på eftermiddagen nångång.. Kul..
Har haft terapibakning här hemma idag iaf! Bakade bullar och hallongrottor, så nu har jag rensat huvet lite igen. Bakning och promenader e det som gör susen när man behöver tänka, eller inte tänka..
Iallafall så känns det som att jag rest mig någorlunda ur allt nu *suck* Det känns helt ofattbart men jaa...Vi kämpar nog vidare iallafall vi =) Man måste ju träna som Matte uttrycker det hihi
Det konstiga, som jag tänkt på, e hur jag aldrig någonsin hittar den där lagom balansen.. I allt jag gör e det allt eller inget, likaså med mina känslor, det e allt eller inget.. Läser jag för någon dag sen vad jag själv skrivit så var jag verkligen nere på botten, totalt, o trodde jag aldrig skulle klamra mig upp igen, o läser jag nu så känns det som att bitar sakta men säkert börjar falla på plats igen..Skönt, men jaa.. Det e väl bara konstatera, det e jag i ett nötskal det..
Kommentarer
Trackback
