Jobbigt..
Fattar inte, förstår ju att nu måste livet gå vidare, kan ju inte stanna upp allt bara för det som hänt, men samtidigt vill jag inte..Jag vill ha det som vi hade till i måndags, få tro att vi skulle blir fyra =(
Känns fortfarande jobbigt, och tungt..Som att nåt fattas..Jag skulle verkligen kunna sitta i soffan och bara stirra in i väggen, men det går ju inte..Man måste ju hämta upp sig någon gång också..Fasen!
Vi var iväg och grillade idag iallafall med Emelie, tog med korv och bröd, marsmallows och kex och åkte iväg. Jättemysigt! Känner att jag måste göra något för att slippa tänka, samtidigt har jag noll motivation att göra något..
Imorogn ska jag iaf försöka göra mig iordning tänkte jag. Nu har jag lodat omkring här hemma, i skitkläder och inte ens sminkat mig, inte kammat håret, fasen, jag kan ju inte förfalla för nåt sånt här, men det känns så meningslöst..
Å jag e så sur på min skitkropp och på ödet..Det finns människor som inte ens förtjänar att få barn, det finns de som inte ens någongång kommer att älska sitt barn, å ändå spelar ödet in där och ger dem ett barn. Men vi som verkligen kan ge ett barn kärlek, ömhet och den omsorg som behövs, vi får inte den chansen?
Samtidigt har vi kanske precis fått den chansen då? För vi kommer alltid att minnas det ofödda bebis som vi aldrig fick, och på nåt sätt tror jag att h*n alltid kommer att finnas med oss..
Men ja trodde aldrig i min vildaste fantasi att man skulle kunna sakna någon så mycket som man aldrig någonsin mött, aldrig någonsin hållt om, utan bara fantiserat om..Jag trodde aldrig att man skulle kunna känna sådan tomhet efter någon som egentligen aldrig funnits..
Fast jaa, mitt i allt, så ska jag inte klaga..Mathias och jag har faktiskt fått en heelt underbar dotter också, inte att förglömma! Det finns ju faktiskt de som inte ens får ett barn, så jag ska absolut inte klaga..
Men jag är tacksam för att ni finns omkring mig just nu, mina vänner! För även om jag inte orkar prata just nu så ska ni veta att det ni säger hjälper..Och jag tycker det är skönt att veta att det finns flera som förstår, känns mindre ensamt då..
Känns fortfarande jobbigt, och tungt..Som att nåt fattas..Jag skulle verkligen kunna sitta i soffan och bara stirra in i väggen, men det går ju inte..Man måste ju hämta upp sig någon gång också..Fasen!
Vi var iväg och grillade idag iallafall med Emelie, tog med korv och bröd, marsmallows och kex och åkte iväg. Jättemysigt! Känner att jag måste göra något för att slippa tänka, samtidigt har jag noll motivation att göra något..
Imorogn ska jag iaf försöka göra mig iordning tänkte jag. Nu har jag lodat omkring här hemma, i skitkläder och inte ens sminkat mig, inte kammat håret, fasen, jag kan ju inte förfalla för nåt sånt här, men det känns så meningslöst..
Å jag e så sur på min skitkropp och på ödet..Det finns människor som inte ens förtjänar att få barn, det finns de som inte ens någongång kommer att älska sitt barn, å ändå spelar ödet in där och ger dem ett barn. Men vi som verkligen kan ge ett barn kärlek, ömhet och den omsorg som behövs, vi får inte den chansen?
Samtidigt har vi kanske precis fått den chansen då? För vi kommer alltid att minnas det ofödda bebis som vi aldrig fick, och på nåt sätt tror jag att h*n alltid kommer att finnas med oss..
Men ja trodde aldrig i min vildaste fantasi att man skulle kunna sakna någon så mycket som man aldrig någonsin mött, aldrig någonsin hållt om, utan bara fantiserat om..Jag trodde aldrig att man skulle kunna känna sådan tomhet efter någon som egentligen aldrig funnits..
Fast jaa, mitt i allt, så ska jag inte klaga..Mathias och jag har faktiskt fått en heelt underbar dotter också, inte att förglömma! Det finns ju faktiskt de som inte ens får ett barn, så jag ska absolut inte klaga..
Men jag är tacksam för att ni finns omkring mig just nu, mina vänner! För även om jag inte orkar prata just nu så ska ni veta att det ni säger hjälper..Och jag tycker det är skönt att veta att det finns flera som förstår, känns mindre ensamt då..
Kommentarer
Trackback
