Therése

De senaste åren har jag lärt mig att vara tacksam för en hel del, sådant som man kasnke inte tidigare reflekterat över. som idag, idag är jag tacksam för att det har varit underbart väder och att Emelie växte ännu en bit. Vi skulle vara ute i solen tänkte jag, o grannen var ute med sina hundar så självklart gick emeleie dit. Grannen skulle ut och gå med vovarna och Emelie fick ta den ena hunden, förstår ni? Emelie fick själv hålla i kopplet till hunden, och det var inte en liten bit vi gick, utan en rejäl vända, och man riktigt såg på Emelie hur stolt hon var och jag var så stolt över att lillan själv fick känna att hon klarade av en sådan sak själv!

Vi gick till en fotbollsplan här i närheten där grannen släppte hundarna, och vi pratade lite om det här med självinsikt och lite såna saker. Om det finns en mening med allt och varför vissa människor ger upp, medan andra kämpar vidare?
Jag reflekterade lite över att just idag så kan jag stå där i solen, och bara njuta, och veta att man kan må bra, och jag kan t.om. höra fåglarna sjunga. En  sån enkel sak är det som får mig att ta mig vidare här i livet.. Jag vet att det finns dagar som är så oslagbara, som jag inte vill missa, och i de flesta dagarna finns något litet som gör att man vill fortsätta leva och uppleva nya saker, och härliga saker som vi bara kan njuta av.

Jag tror också, att genom allt som varit, allt som jag vart med om, och nu menar jag inte att jag är världens stackare eller så, det finns de som har och har haft det hundra gånger värre,men iaf, med allt jag har i mitt bagage så är jag så tacksam att jag ens finns och får uppleva allt jag kan. Å egentligen, rent krasst och hemskt, man kanske måste gå igenom de svåra sakerna för att kunna ta tillvara, minnas och uppleva det som också är positivt, tror ni inte?

Jag hatar att det ska vara så na svåra och stora saker som händer, för när de väl händer så blir det verkligen platt fall för mig, och jag är tvungen att resa mig upp, vad ska jag annars göra? Jag vill inte leva mina dagar i det där mörka hålet. Jag var som i en dvala nu i veckan från tisdag till fredag, I går röck jag upp mig och idag kom solen, tack o lov som hjälper till.. Shit, man skulle kunna tro att jag blivit frälst eller nå, men näee!! Men jag kanbara känna en lättnad att ännu en sak har fått mig att ta mig vidare, jag överlevde ännu en käftsmäll, och det vore väl faan om jag inte skulle kunna använda den upplevelsen till att känna massa positivt. Jag har svårt att vara tacksam, men det kanske fanns en mening med det? Även om de är svårt att se nu?

Om inte annat så är jag väldigt påmind om er mina vänner, och att ni finns!!  Och återigen, att jag har världens underbaraste sambo och lilla trollunge! DET är jag väldigt tacksam för!!
Anna och Linda, ni är mina klippor, bara så att ni vet!! Era ord under veckan nu är de som betytt mest!

O vet ni,,Idag känns det ännu lite bättre, kanske inte bara kan överleva, utan tom. kan leva igen!