väntar en gigantisk bebis..
jahapp, va in på ul idag då. Faktiskt så vart det en lite bättre känsla än jag trott för nu såg man verkligen att det e en liten därinne, o den likna en bäbis =) Låg där o sprattla lite, vifta med händerna o mös, o allt såg bra ut. Jag frågade flera gånger om allt såg ut som det skulle, inget konstigt, men neej, så kanske kanske.. men ,,det stora dilemma jag har nu istället är att.. Jag är ju i v.14 nu, och det har alla tre tidigare ul visat, men så det jag gjorde idag, då ska jag helt plötsligt vara i v. 15..okey, bara en vecka, men vad kan det betyda i slutändan? en 4-kilos koloss som ska tryckas ut, neej, då går jag hem om det skulle vara på det viset.. Var ju bara tvungen o kika i kalendern också o räkna lite, o jag kan eg. omöjligt vara i v.15, så jaa, bara o ställa in sig på det värsta.. Dessutom har jag hört att nummer två brukar vara större än den första.. Jag lovar att det är en kille i magen den här gången, jag bara vet det..
Fast nu kasnke,kanske man vågar hitta på nå arbetsnamn för krabaten? Vågar man det? För nu lär ju risken va över, även om jag har svårt att tro det, o även om jag har svårt att få in i huvet att vi ska ha en till.. Det går liksom bara inte in. Kuratorn sa att det kommer, för de festa komemr det när man kan känna de första sparkarna, o jag hoppas innerligt att det blir så, för et är inte roligt att gå omkring och inte våga kännas vid att man är gravid trots att det var det enda man önskade efter hur det slutade förra gången..
Men kurtorn frågade även om vi börjat prata namn, för även om det är något man bara skojar om så kan det vara något som till slut får en att inse också. Så jaa, man år kanske börja bolla lite. tjejnamn e väl klara, men pojknamn?? Jaja, det blir ett annat kapitel..
Fast nu kasnke,kanske man vågar hitta på nå arbetsnamn för krabaten? Vågar man det? För nu lär ju risken va över, även om jag har svårt att tro det, o även om jag har svårt att få in i huvet att vi ska ha en till.. Det går liksom bara inte in. Kuratorn sa att det kommer, för de festa komemr det när man kan känna de första sparkarna, o jag hoppas innerligt att det blir så, för et är inte roligt att gå omkring och inte våga kännas vid att man är gravid trots att det var det enda man önskade efter hur det slutade förra gången..
Men kurtorn frågade även om vi börjat prata namn, för även om det är något man bara skojar om så kan det vara något som till slut får en att inse också. Så jaa, man år kanske börja bolla lite. tjejnamn e väl klara, men pojknamn?? Jaja, det blir ett annat kapitel..
Kommentarer
Trackback