lite snabba rader bara..

Mormor somnade in igår morse iaf..Vid halv 6 på morgonen, ingen ångest ingen smärta, bara lugn o stilla.. Broder ringde o frågade om jag ville åka med upp,men jag bestämde mig för att inte göra det. KÄnde att jag inte skulle fixa att se henne ligga där, inse att hon är död, samtidigt så kan jag känna at jag nog skulle behöva se henne, för just nu kan jag inte få in att hon verkligen är borta. det spelar ingen roll att vi vetat heller att det här skulle hända, det hjälper liksom inte. Så nu blir det begravning då..

Jag var ner på möte igår.. Det kändes som en stor sten som ramla av mina axlar. När jag först kom ner på mötet var jag så himla nervös,,va tvungen å ta en cigg utanför.. klev in,had halv panik, fötterna ville därifrån men jag kände att jag ju var tvungen att vackert sitta där..Har verkligen glömt bort allt med mötena, kom inte ihåg stegen, inte i vilken ordning allt gjordes, fy fasen. Men när jag satt där så insåg jagigen varför mötena hjälpt mig, det är ju det enda stället där alla mina virriga tankar blir tänkta till slut, och där jag verkligen känner att det är okej att så sakta känna efter på mina känslor. Jag tog mod till mig igår o skulle dela, fan, jag trodde inte jag skulle kunna hålla mig från at gråta, så jag sa bara några snabba rader. Det var precis som det var meningen att jag skulle gå, för platsen jag hamnade på, var mitt framför devisen " det vktigaste först", och det jag kände träffade igår var ämnet "tappa inte modet", och det var väl precis vad jag behövde igår, så när jag delat om hur viktigt det just nu är för mig att inte tappa modet så kändes det så himla mycket lättare..jag delade lite längre sedan och fick ur mig lite. Det e så himla skönt, bara man pratar om det så försvinner så många tankar, men att det ska vara såå svårt att tänka på det när man är inne i virrvarret då? Ska sätta upp en stor lapp om det nånstans tror jag =)

Neej, nu ska jag ta en kopp kaffe, lägga mig i bädden o kika på teven eller läsa en bok. Lillan sover inne idag så tänkte lägga mig bredvid henne och höra hennes lugna andetag,,det är något som kan göra en rofylld vill jag lova!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0