Therése

när ska allt bara ta slut? Fan..
Har försökt koppla bort min hjärna hela dagen, och det började bra.. Vi var på leklandet på förmiddagen och lekte o stojade, tittade på telefonen när vi fikade lite och såg att moster ringt.. Anande på en gång att nåt hade hänt.. Fan,,mitt uppe i allt virrvarr så känns det bara som att "kan det aldrig ta slut nån gång"? Måste det alltid hända nåt?
Mormor ligger iaf inlagd på sjukhuset nu =( hon kom dit imorse, eller jaa, på förmiddagen, och jaa, nu e det slutet.. Bara några dagar kvar hade de sagt på sjukhuset. Messade bröderna. Tobbe kom ner till stan nu på eftermiddagen, och Adde kom hit o hämtade upp mig så vi var upp till sjukhuset tillsammans.. Inte kul! Mormor har ju cancer i levern och jag har ju hört at man blir gul i hyn, men jag har aldrig, och hade aldrig kunnat föreställa mig att någon verkligen kunde bli såå gul.. På väg in i rummet var jag tvungen att gå ut i gen, jag klarade inte av att gå in till henne, osså kom det blod ur mungipan, jag visste fan inte vad jag skulel göra. När vi sedan var på väg in igen så bara tittade jag på henne, där låg hon, min mormor i sängen och drog hesa andetag. Min mormor! Den som låg där i sängen liknade inte på långa vägar min mormor =( Men ändå..

Jag visste inte vad jag skulle säga. Hasplade ur mig typ "hur e det" eller nå annat dumt. Va fan säger man till nån som snart ska dö?? Matte sa innan , "var som vanigt". jag försökte, men det var inte enkelt.. Jag såg till iaf att hon inte frös, strök henne på axeln, ville så gärna att hon skulle sätta sig upp i sängen o fråga om vi ville ha kaffe..
När jag sedan kom hem och det lugnade ner sig lite runtomkring så ringde jag min moster, och berätta att jag hade vart hos mormor och hur det var.  Jag sa att jag nog åker upp o hälsar på mormor imorgon också..Moster hade då pratat med sjukhuset bara typ 20 minuter tidigare, och de sa att momor inte ens kommer att överleva helgen, antagligen inte ens den här natten.. Det kanske var sista gången jag såg mormor alltså? Jag kan inte låta bli att tänka på att, jaa, jag vet inte, att jag vill ha henne kvar, ändå, trots allt. Hon har ju alltid funnits, men för hennes skull så vill jag ju också att hon bara ska få somna in nu. Lilla mormor..

Jag tycker bara att det är så orättvisst, jag fattar inte.. Varför vrekar det alltid som att det är de som minst förtjänar det som drabbas hårdast? Varöfr ska en del prövas hårdare än andra? Visst, prövningar gör oss starkare, jag köper det, men ska det aldrig ta slut nångång?? Det känns liksom att det får räcka nu! Nu menar inte jag att tman kan hindra människor från att dö, det är inte det, men annat också, nångång måste det väl ta slut? Eller är det när vi inte prövas längre som vi blivit människor som slutar bry sig??

Mitt jävla virrvarr i huvet vägrar ge med sig.. Har iaf gjort nåt bra idag, men faan vad det sved...Har haft en flaska champagne här hemma i ett skåp i över 2 år..Jag har sparat den, fråga mig inte varför me tanke på at jag inte kan dricka, men iaf..Vi har kastat den idag, Mathias gjorde det, så nu e den borta iaf. Det känns skönt,samtidigt som jag ägnar mycket tankar åt den, o åt att den e kastad.. Funderat lite idag också, får ju nån tanke att jag är som alla andra, men lika snabbt fattar jag ju att en "vanlig" person  mår inte så här dåligt över att inte dricka, jag vet ju det, och jag fattar att nå e fel. Min granne sa nå bra, jag kan ju inte dricka nu, det är försent för det, och det stämmer ju.. Å det e inte det jag vill, egentligen, jag vill bara ha ro igen, sinnesro..
Imorgon ska jag ta tag i allt igen, ska ner på två möten, och jag ska börja läsa i en bok jag har "var morgon ny" tror jag den heter..förrsten, jag skulle börja redan idag kom jag på,  jag skulle tacka för en nykter dag, och för matte och emelie..jag skulle tacka för mig själv också, men det kan jag inte göra, det får bli senare, man måste ju börja nånstans.

Nu ska jag krypa ner i sängen och gosa med det jag verkligen lyckas med här i livet, min älskade lilla unge!! Mathias kommer hem han också snart, och då har jag allt jag behöver. Ni mina väner, får stanna i era sängar, det blir så jäkla trångt me er också i sängen =) Men ni finns i mina tankar, och era ord tröstar o värmer!